Antågande höst på Klissberget

Om man endast gör ett inlägg per halvår, borde kvaliteten kanske vara högre än så här. Men vi har faktiskt inte jobbat på det här inlägget under det senaste halvåret. Istället har vi:

  • Etablerat oss i Sundsvall. Lägenheten i Västerort är ett minne blott, och vårt hem i Pensionärskvarteret är den nya basen för våra äventyr.
  • Utökat familjen med Hunden Dundra. Eller Hönden Döndra i Söndsvall, som hon egentligen heter. En omplacerad Katalansk Vallhund som ger oss oändligt med glädje om vi bara krafsar på henne lite då och då. Världens bästa hönd.
  • Semestrat. I Dalarna och Roslagen, om vartannat. Umgåtts med våra familjer. Två fina bröllop hann vi med, dessutom.
  • Köpt Brovaktarstugan. Yes, även om Pensionärskvarteret är utgångspunkt just nu, så flyttar vi till Norrlands Hawaii i november. När slasken når sitt absoluta klimax ska vi rutscha ned för uppfarten med flyttlådor och bygga bo.
Det här är Dundra. Hon har ingen svans. Men om hon hade det hade hon viftat på den ofta.

Vi promenerar mer än vad vi springer nu, även om Dundra har lärt sig springa ganska bra och springer upp till 10km med husse. Idag promenerade vi upp för Klissberget. Senast vi var där tillsammans sprang vi uppför i snön som fortfarande låg kvar. Och tog fel väg ned, och hamnade i Nacksta. Utan att veta var Sidsjön eller Nacksta låg. Nu hittar vi bättre.

Dundra (t.v) och Caroline (t.h.) promenerar snabbare än fotografen. Således mest ryggbilder.

Höstsolen strålade ute. Den är märkbart lägre nu. När solen skiner genom skogen, bildas den enda skuggan som gör saker och ting ljusare. Vissa träd har blivit helt gula och röda. Det var otroligt vackert.

Det är viktigt att nosa på så mycket som möjligt.

Det är en fin och smal och stenig stig upp för Klissberget. På långa, lugna promenader kan man enkelt glida in och ut ur samtal – in och ut ur sina egna tankar. På vägen ned satte vi oss en bit in i skogen på en sten, och njöt av solen. Dundra fick springa lös bland blåbärsriset. Hennes tassar färgades lila av de få blåbär som var kvar. Sedan lade hon sig ned och andades ut.

Solsken på vår molntuss
Kalle och Dundra, på väg ned

Det har varit en hektisk vår och sommar, och det känns som om mycket fallit på plats nu. Under hösten är det skördetid, och det ska vi göra. Bland annat med skogspromenader som denna.

Eftersom vi ska flytta till Norrlands Hawaii, börjar vi lära oss lite lokalspråk. Och vi har lärt oss att Stigurdson betyder O’hana. Och O’hana betyder familj.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: