Vår och valborg i Skuleskogen

Fördelen med att flytten till Sundsvall är den storslagna natur, för oss outforskade natur, som finns runt knuten. Under Valborgshelgen åkte vi upp till Skuleskogens Nationalpark och vandrade runt i varierande väder och vansinnigt vackra vyer.

Med lite extra ledighet, tack vare Arbetarnas dag, planerade vi en två-dagars tur till Naturreservatet Jämtgaveln på länsgränsen mellan Västernorrland och Jämtland, norr om Ånge. Men när väderleksprognoserna siade om snöblandat regn och minusgrader, tyckte vi att vi inte var lagom hårdnackade friluftsmänniskor för övernattning. Istället styrde vi om, och norrut, mot Höga Kusten och Skuleskogens Nationalpark.

Skuleskogen är en otrolig del av Höga Kusten, mellan Härnösand och Örnsköldsvik. Vandringen gick uppför Slåttdalsbergets gamla havsbotten som höjts 283 meter över havet, ned igenom Slåttdalsskrevan (mer känt som Helvetesgapet i Ronja Rövardotter), genom riktigt gammal skog och längs strandkanten med fantastisk utsikt.

Karta över vandringen
Vandringen, totalt 15 kilometer

Slåttdalsberget och -skrevan var, naturligtvis och ironiskt nog, höjdpunkterna på vandringen. Utsikten från toppen av Slåttdalsberget är verkligen storslagen. Det snöade när tog oss uppför branten, i rolig och trixig terräng.

Skribenterna påväg upp för Slåttdalsberget
Skribenterna påväg upp för Slåttdalsberget. Det som inte framgår är hur glada vi är, och att det snöar.

Efter toppen krånglade vi oss ned mot Slåttdalsskrevan. När jag sprang Höga Kusten Trail här, för nästan ett år sedan, var detta parti ett av mina starkaste. När medtävlande stannade i köer för att ta sig förbi snäva kurvor eller nedför stenbumlingar, hittade jag alternativa parkour-iga vägar som jag skuttade förbi dem på (de sprang glatt förbi mig någon mil efteråt när musten gått ur mig). Slåttdalsskrevan var full av fascinerade turister (så som vi själva), som gick ovanför och inuti det 30 meter djupa såret som delar berget.

Caroline vid toppen av Slåttdalsskrevan
Caroline påväg ned i Slåttdalsskrevan

Det låg mycket snö kvar i skrevan, och på en plats hade rejäla isblock rasat ned. Vad jag minns från när jag sprang här, så består botten av skrevan annars stora stenblock. Snön gjorde det således lättare att gå, även om det bitvis var isigt. Väggarna är lodräta, och även om jag inte såg några fästen så utgår jag ifrån att det finns ganska mycket cool utomhusklättring i området under sommarhalvåret.

Vi hade passerat rimlig lunchtid med god marginal när vi började ta oss ned mot Tärnättvattnen. Där fanns flera fina eldplatser vid en övernattningsstuga, men eftersom vi hade med oss ett stormkök bestämde vi oss för att slå oss ned en bit ifrån stugan och använda det.

Köksmästaren, ett stormkök och lite campingutrustning
Suddig köksmästare i sitt provisoriska kök.

Lunchen bestod av chili sin carne med för lite kryddor, och med kaffe som efterrätt. En lärdom vi drog av detta är att det nog är skönt att ha en extratröja att dra på sig när man sitter still under en längre tid, och att det inte är en dum idé att ha med choklad eller nötter att lugna hungern med medan grytan bubblar. Dessutom är det lätt att få maten lyxigare med lite planering i förväg.

Båda började frysa och hade bråttom att börja röra på oss när vi slevat i oss chilin. Efter en kort vandring genom skogen mot Tärnättholmarna, kom vi till en brant sluttning där vandringen varvades med klättring. Vid toppen av den häftigaste skrevan kunde man svänga av och titta på en riktig grotta. Alltså, en sådan som grottmänniskor bor i. Det var både läskigt och häftigt. Vägen nedför var lika delar långsam, utmanande, och rolig.

Caroline påväg ned för en brant skreva

Vandringen fortsatte genom gammal skog, där träden låg som plockepinn. Magkänslan sade att det var tråkigt att de avverkade i skogen trots att det var en nationalpark, men vi kom på att det naturligtvis var självfallna träd som låg ned, och att de låg kvar precis visade på att skogen inte pysslades om, utan förblev ”orörd”. Vid trädens slut, nådde vi havet vid Tärnättholmarna. Havet var högljutt, efter att bara ha lyssnat på stöveltramp och fågelsång i några timmar. Vyerna var återigen vansinnigt vackra.

Caroline påväg ut mot Tärnättholmarna. Något lurar i vassen.
Caroline påväg ut mot Tärnättholmarna. Något lurar i vassen.

Ute på den yttersta ön träffade vi på en tysk biologi-studerande, som bott i nationalparken tillsammans med hans vän i en månad, någorlunda isolerade såvitt vi förstod. Hans pratgladhet tydde på det, åtminstone. På vägen tillbaka till bilen talade vi en del om faktumet att medan idéen av att isolera sig och bo i naturen under långa stunder – det livet som tysken beskrev – var tilltalande på ytan, så är det lätt att förbise tristessen och ensamheten som kommer med på köpet.

Det var platt och snabbt längs kusten, söderut mot bilen. Kängorna, som vi köpte tidigare i veckan visade sig vara riktigt sköna, trots att de inte var ordentligt ingångna. Vi hade kanske fem kilometer att beta av. Under största delen av etappen kändes det synd att det inte var längre. Det var så bekymmersfritt att vara ute bland granarna, bäckarna, och fåglarna.

Caroline poserar vid en porlande bäck
Caroline poserar vid en porlande bäck
Kalle hoppar över en bäck.
Hopp! Över bäcken!

Lyckligtvis började vi längta hem när energin började sina, strax efter klockan 6 på kvällen. Dubbel lycka att vi då endast hade några hundra meter kvar till bilen. E4an söderut mot Sundsvall kändes som vägen hemåt. Det är också vägen hemåt, men det var härligt att det kändes så i alla avseenden, inklusive känslomässigt.

Att ha den här typen av äventyr inom räckhåll kommer förhoppningsvis förgylla vår vardag avsevärt. Skuleskogen är i sig lagom fascinerande att utforska dag ut och dag in (i månader, om du frågar tysken). Därtill finns massvis med andra äventyr som lockar. I och med denna tur är vi lite klokare, och mycket mer taggade på dem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: